Första spelomgången av DungeonQuest

Igår spelade jag och sambon vårt allra första ”riktiga” brädspel – DungeonQuest. Kanske mer känt som Drakborgen här i Sverige. Eller ja, det är ju en nyversion av Drakborgen, inte riktigt samma sak som den första utgåvan.

Många delar!

Som två newbies var det förstås bara att dra fram regelboken och läsa igenom den några gånger innan vi ens gjorde ett försök med att förstå hur vi skulle lägga fram spelet ;) Regelboksläsning är kul, och jag gillade denna. Vissa saker förstod jag inte när jag bara läste om det, men under testomgången då vi spelade ut striderna och annat vi försökte lära oss blev allt glasklart. Helt och fullt godkänd regelbok alltså!

Sen var det ju alla dessa delar… nåt jag ÄLSKAR att ”bråka” med :D Plopp, plopp, plopp. Allt kändes väldigt fint och lyxigt också! Speciellt de olika korten som är himla snygga.

Så var det då dags att välja varsitt hjältekort, leta upp sin plastfigur och ta några stapplande steg in i drakens borg. Detta gör man genom att kliva ut på en outforskad ruta på spelplanen och dra en bricka som man lägger ut i rutan sig för att sedan göra lite olika saker beroende på vilken typ av rum (eller korridor) man fått fram. Målet är att ta sig in i mitten, dra med sig loot och komma ut ur borgen. Hjälten med den mest värdefulla samlingen skatter vinner.

Witcher-tärningar, förstås!

För oss såg det ut att börja illa. Jag fick nämligen en återvändsgränd och sambon fick en liten plankbro. Bron är riktigt lömsk eftersom den kräver att man gör ett färdighetstest. Dessa test går ut på att man slår två tärningar och jämför det med sin hjältes siffra i den färdighet som testas. Visar tärningarna mer så förlorar man testet. Bron kräver Agility och sambons valda hjälte, en stor rustningsklädd krigare vid namn Hugo, har bara 4! Men han klarade det.

Min återvändsgränd var inte lika illa, men jag valde att gå ut och testa den andra vägen… en återvändsgränd till! Jag hade alltså återvändsgränder i de två rutor jag kunde gå till :D Men jag hade tur, för genom ”sök” som man kan göra två gånger i varje ruta (om rummet har en sökikon) så hittade jag en hemlig dörr. Yay! Hade jag inte hittat nåt där hade det kunnat ta mycket lång tid innan min hjälte tog sig vidare, om alls! Här går vi ut hårt, liksom!

Drake, godis och kissekatt <3

Sambon hade ju kommit över sin bro, men möttes där av en återvändsgränd. Olikt mig hittade han ingen hemlig dörr på sina två försök och fick snällt försöka ta sig tillbaka över bron med samma färdighetstest. Denna gång gick det dock inte lika bra och han trillade rakt ner i katakomberna! Jag gillar systemet för katakomberna där man bara drar kort tills man hittar en väg ut och inte förrän då får veta var på spelplanen man egentligen befinner sig.

Men OJ vad elakt spelet är! Det finns oerhört elaka kort där nere i katakomberna. När jag några rundor senare hamnade där stötte jag på en vampyr som på grund av mina failade tärningslag drog ett HP varje runda… och min hjälte hade ju bara 12 HP från början! Det är inte bara katakomberna som är elaka, utan faktiskt hela spelet. Striderna mot monster kan snabbt ta död på en hjälte och det finns många kort som kan innebära totaldöd om man råkar slå ett dåligt tärningsslag. Som längst kom min hjälte fem rutor från startområdet.

Hugo the Glorious lootar!

Om man, mot förmodan, kommer till mitten av borgen så får man ställa sig i drakens skattkammare och börja loota… med risken att väcka draken! Varje gång man vill loota måste man dra ett drakkort som visar om draken sover vidare (loota två skatter) eller vaknar (typ… dö! Eller droppa alla skatter och spring om man har tur).

Sambon lyckades ta sig dit, men då han blev lite väl girig så råkade han efter 3 rundor störa draken och allt var förgäves :P Vi körde med en valfri regel som heter ”death can wait” där man om man dör får komma tillbaka med halva livet och försöka igen. Det hjälpte dock inte så mycket då spelet, förutom att vara extremt elakt med sina kort och sådant, också går på tid.

Varje runda ska en solbricka flyttas fram på en liten linje och när solen ”går ner” så vaknar draken och dödar alla som fortfarande befinner sig i borgen. Det är alltså ett spel som är väldigt svårt på det orättvisa, slumpmässiga sättet, och som dessutom vill stressa dig genom borgen. Egentligen inte alls speciellt roligt! Vi blev mer och mer besvikna över detta faktum ju mer vi spelade, då spelet annars är så himla intressant och fint.

Men sen insåg vi att DungeonQuest är väldigt öppet för egna regelmodifikationer och vi har redan filat på en hel del regler vi ska köra med nästa gång som bör göra spelet roligare. Kanske kan man se det som ”fusk”… men meningen är att ha roligt, eller hur?

Så. Rekommenderar jag DungeonQuest? Hrm. Kanske. Jag vet faktiskt inte. Det är snyggt, ”lyxigt” och intressant, men för orättvist och elakt mot spelarna. Om vi lyckas hitta på regler som gör det hela lättare tror jag att det kan vara fantastiskt roligt. För i början (innan vi insåg hur svårt det var ;D) var det både spännande och riktigt kul. Jag får återkomma om saken ;) Nästa gång blir det dock Arkham Horror! Jag har hört att det också ska vara svårt… hrm ;P

Annonser
  1. #1 av Fredrik / explewd på 2012/05/28 - 14:27

    Det är alltså ett spel som är väldigt svårt på det orättvisa, slumpmässiga sättet, och som dessutom vill stressa dig genom borgen.

    Japp. Det där är Drakborgen i ett nötskal. En enskild spelares girighet (stå i skattrummet för länge) kan enkelt sabotera det för alla. ;)

    Det är ett (orättvist) svårt spel, och antagligen är det därför de svenska utgåvorna skeppades med ett klistermärke: ”Jag överlevde drakborgen!”

  2. #2 av Holmberg (@Hixmegistos) på 2012/05/28 - 16:16

    Jag spelade bara Drakborgen en gång och det var väldigt länge sedan nu så jag minns inte så väl men det låter ju lite trist att det är stressigt och lite slumpmässigt elakt. Jag har ju varit lite sugen på det här men blir lite reserverad nu när jag läser det här. Det petar iaf ner Dungeonquest på prioriteringslistan. Hoppas att ni tycker bättre om Arkham Horror :)

    Men jag tycker ni gör rätt som modifierar reglerna. Det är ju för att ha roligt man spelar.

  3. #3 av Robert på 2012/05/29 - 18:26

    Svårigheten i Drakborgen är en av de saker som jag älskar med spelet. Man brukar säga att det egentligen är spelarna mot drakborgen och egentligen inte spelare mot spelare. Det jag däremot suktar efter nu är ett spel med samarbete, och ett som är lite mer snällare. Vi får se.
    Roligt det där med unboxing. ;D Något jag älskar jag med. <3

  4. #4 av Ina på 2012/05/29 - 18:52

    Fredrik: Haha, fint :D Visste inte det :D

    Holmberg: Ja det är sjukt synd att det känns FÖR svårt, för det är som sagt riktigt bra annars. Jag återkommer med mer intryck av spelet när vi filat på reglerna och kör nåt som går att klara ;)
    Goodie :D

    Robert: Jag kan tycka att hög svårighetsgrad kan vara kul, men då ska den vara rättvis. När man med skicklighet och taktik kan klara saker. Slumpmässig elakhet är inte alls roligt.
    Arkham Horror är ju samarbete. Du får återkomma när jag skrivit om det ;D

  5. #5 av Frances på 2012/06/08 - 10:51

    Skulle du kunna tänka dig att filma lite när ni spelar? Bara valfria moment? Behöver ju inte se era ansikten (men gärna katter).

  6. #6 av Ina på 2012/06/08 - 14:12

    Nån kass liten sak kanske jag kan fixa, men lovar inget :P

  7. #7 av Lania på 2012/06/11 - 19:27

    Brädspel är roliga och jag har spelat fler och fler på senare år, även om jag inte äger dem själv. (Älskar också den där lyxiga känslan som vissa spel har!) Det här spelet verkar, som du säger, vara helt skoningslöst, men det verkar ju också vara dess charm. :) Hoppas ni får roligt med era egna regler nästa gång ni spelar. :D

  8. #8 av Ina på 2012/06/11 - 21:51

    Jag är peppad på att försöka med nya regler, men det jobbiga med denna typ av brädspel är att det ofta tar hyfsat mycket tid att lägga fram och spela. Det går inte riktigt att lämna framme hos oss heller då vi ju har två kissekatter som gärna petar och leker bort diverse grejer ;D För att inte tala om att Virus älskar att tugga på papper och kartong. Ve och fasa!
    Jo, en hel del av charmen ligger just det där skoningslösa. Det gäller bara att balansera upp det liiiite till.
    Tack för kommentar <3

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s