Avklarade spel – vecka 25

Denna vecka har jag spelat istället för att blogga, kan man väl säga.

Jag har klarat… sju spel! Känn på den, Bak’laag! Kul att majoriteten av dem hade lite av ett spöktema :D

Professor Layton and the Last Specter

Spelat på: NDS
Jag började spela detta direkt efter att jag klarat det föregående spelet i slutet av februari. Jag spelade sisådär 5-6 timmar men fastnade inte för det. Berättelsen grep mig inte som den hade gjort i fantastiska Unwound Future (jag grät i slutet!), och jag var väl antagligen även lite ”Laytontrött”. Fick för mig att plocka upp det nu för att klara det, och det tog sig en del. Växlade dock hela tiden mellan ”Men gud, det är ju SÅHÄR det är, åh vad förutsägbart. Men kom igen, kom på det då! Jag har ju vetat en timme!” och ”oooh, intressant!”. Jag störde mig också redan från början på karaktären Emmy och det höll i sig spelet igenom. Det kändes inte alls kul att hon stormade in bara sådär. Kul att se hur det blev ”Layton och Luke” dock, och det var en del trevliga pussel i spelet. Trots att jag känner att det är det sämsta Laytonspelet så är det absolut inte ett dåligt spel, jag gillade bara de andra delarna mer.

Renegade Ops

Spelat på: PC (co-op)
Co-op är det bästa som finns :D Eller ja, bra co-op iaf ;) Vilket man får i Renegade Ops! Förutom att man tävlar om poäng då. De betyder inte ett skit, men jag har ändå lite svårt att se förbi hur sambon får all kill-cred när jag hjälper till osv. Men det är egentligen en skitsak. Spelet är snyggt, jävligt härligt att kontrollera (med handkontroll, ospelbart med mus och tangentbord!) och så är det snyggt. Sa jag det? Snyggt. SÅ JÄVLA SNYGGT. Både serietidnings-sekvenserna och när man lallar runt i världen ser helt perfekt ut. Berättelsen är skrattretande kass, men den är garanterat skriven så med flit. Klyscha efter klyscha betas av och jag bara njuter ;)

3 delar i Blackwell-serien

Spelat på: PC
Jag har alltså klarat de tre första spelen: The Blackwell Legacy, Blackwell Unbound och Blackwell Convergence. Peka-klicka är inte alls min genre, men de här tre spelen högg tag i mig ganska snabbt. Jag blev direkt förtjust i karaktärerna (yay för medium och spöken! :D) och alla tre spels berättelser var riktigt intressanta. Jag fastnade ett par gånger i varje spel och fick goola efter hints och guide men överlag var de ganska enkla, även för mig som är galet kass på sånt här. Störde mig på lite småsaker, som att muspekaren bråkade en del för att spelen visst inte är sams med Logitech-programmet SetPoint. Men såhär i efterhand minns jag mest att det var mycket trevliga spel. Ska lätt skaffa det fjärde spelet när jag minskat min backlog lite till.

Windosill

Spelat på: PC
Det är alltid lika intressant att starta spel man aldrig någonsin hört talas om. Detta fick jag med en bundle och har inte ägnat det en tanke sedan dess. Satt dock och bläddrade efter korta spel på howlongtobeat och detta spel sades vara sisådär 30 minuter långt. En solklar kandidat för mitt backlog-race! …kanske till och med lite fusk ;) Men räknar jag det som backlogspel får jag även poäng när det är avklarat! Så är det! Nåja. Windosill visade sig påminna en del om Samorost, på det sättet att det mest handlar om att klicka på lite allt möjligt och se vad som händer, och sedan försöka klicka på vissa saker i rätt ordning. Ganska gulligt… och udda :D Ett trevligt litet tidsfördriv.

Dear Esther

Spelat på: PC
Hrm. Det här är svårt att skriva om. Detta spel jag känner så mycket och så lite för på samma gång. Detta spel jag både vill fnysa åt och omfamna. Eh. Ja. Ni ser. Jag och det här spelet går inte precis hand i hand.

Det är snyggt men efter bara några minuter blev det också ganska platt och ”tråkigt”, miljömässigt alltså. Det är trevligt när det händer saker men jag har på tok för kasst tålamod för att i sakta mak promenera i dessa miljöer. Tråkigt är inte ett bra ord dock, snarare är känslan ”Jag har sett allt det här förut”. Klippor, vatten, levande ljus och grottor med lysande stuff. Grottmiljön speciellt störde mig en del. De andra platserna var mycket bättre. Minns en del miljöer med värme. Hrm. gillade skuggfigurerna, stämningen mot slutet.
Berättelsen är intressant. Det är kul att man får tolka själv. Jag har en väldigt tydlig uppfattning av vad JAG tror har hänt, men har läst att andra tolkat det heeeelt annorlunda.

Måste säga att jag gillade The Path mer än detta, om man nu ska jämföra liknande ”spel”, men det känns ändå trevligt att ha upplevt Dear Esther.

Annonser

,

  1. #1 av Sebastian Åkerberg på 2012/06/25 - 00:23

    Jag gillade verkligen miljöerna i Dear Esther. De var karga och ogästvänliga, men jag tyckte samtidigt att spelet balanserade känslan av ödslighet med möjligheterna att upptäcka saker i miljöerna bra. Jag tyckte att det kändes som att sakerna som fanns att finna på ön, fanns där av en anledning utöver för att spelaren skulle hitta dem. De målningar som fanns ritade runtom ön kändes riktade mer mot himlen eller havet (dvs flygplan eller båtar) än personer som befann sig på ön, och jag höll en gång nästan på att ramla ned för en klippkant när jag försökte ställa mig i en vinkel för att se en målning ordentligt. Me like.

    Sedan tycker jag att det du skrev om berättelsen är intressant. Så du gillade den? Det gjorde inte jag. Den var alldeles för fragmentarisk för att jag skulle kunna ta del av den ordentligt, och i spelets andra halva slutade jag försöka förstå den. Precis efter att jag klarat spelet funderade jag kring vad som egentligen ”hänt”, och hade inte en susning. En … olycka? Av något slag? Äsch, sak samma.

    Däremot tycker jag att berättandet av den var väldigt bra genomfört, och jag tycker att det bidrog enormt mycket för stämningen i spelet (vilket är Dear Esthers absoluta styrka, i mina ögon). Berättarrösten är fenomenal och dess leverans av storyfragmenten gjorde verkligen underverk för min uppfattning om spelet. När jag bara hängav mig till stämningen i spelet och inte försökte förstå allt för mycket av det, blev det underbart och fantastiskt. Mitt GotY än så länge.

    Men det intressanta är att andra personer haft väldigt olika uppfattningar. När jag skrev en liten text om spelet på Spelvärldspareringar så fick jag en kommentar av Blog Em Up-CJ, där han verkligen analyserade storyn. Det verkar finnas ett djup där som många (inte minst jag) missar. Men sedan finns det också en andra falang, som inte gillade storyn eller tycker att den aldrig riktigt ledde någonvart.

    Sedan finns det ju de som tänker på storyn på ungefär samma sätt, men som ändå får olika upplevelser eftersom många av storyfragmenten (och för den delen vissa händelser) slumpas fram under spelets gång. Jag missade till exempel att det faktiskt förekom spöken (eller i alla fall spöklika gestalter) i spelet, samtidigt som det uppenbarligen finns en förklaring till ett mysterium som jag gick och funderade en hel del kring när jag gick omkring på ön.

    Jag gillar det här. Jag gillar att det inte finns en enda upplevelse, och att folk tolkar spelet på så oerhört många olika sätt. Jag gillar att upplevelsen är så otroligt flexibel, beroende på vem som spelar och vilken sinnesstämning denna person är i. Det är väldigt fascinerande.

  2. #2 av Ina på 2012/06/25 - 00:58

    *donk*
    Ehum. Tack för ÅSM EPIC MEGA COMMENT :P
    Jag läste din och många andras texter när jag klarat spelet. Jag gillade vissa miljöer mer än andra. Början var fantastisk, med fyren och det döda gräset, men efter bara ett litet tag var jag trött på det (men beror nog på mitt tålamod. Jag kan verkligen inet bara gå och titta på vackra saker, så att säga. Nåt måste hända, tyvärr.)
    Tycker att grottan var supertrist. Sen blev det mest platt som sagt. Kapar man bort grottan så skulle jag verkligen gillat det, men den delen drog ner upplevelsen en hel del för mig tyvärr.
    Jag gillade både berättandet och berättelsen en hel del. Jag älskar när jag får tolka själv och ”fylla ut hålen”. Jag skulle gärna prata mer om det jag upplevde och hur jag tolkade det, men det här känns inte som rätt ställe för en så spoilerig diskussion.

    Jag valde bilden där uppe just för att det är ett av dessa spöken du inte såg ;)

    Oerhört fascinerande ja!

  3. #3 av Sebastian Åkerberg på 2012/06/25 - 01:28

    Långa kommentarer verkar vara det som gäller när man skriver om Dear Esther. Det samma hände, som jag skrev, mig. CJ:s kommentar var som en mindre uppsats. :)

    Jag gillade verkligen grottan, rent visuellt. Det var en väldigt spännande plats som var helt galet snyggt designad. Däremot tycker jag att den passade in sämre i spelet, och den bröt upp stämningen som hade byggts upp fram tills dess. Från att gå runt och tänka, ”Åh, vad kargt och tomt och ödsligt och småläskigt det är här på ön”, började jag i stället tänka, ”Åh, vilken fin grotta!”. Det var inte riktigt till spelets fördel.

  4. #4 av Frances på 2012/06/25 - 10:53

    Vänta! Dear Esther? Är det till PC? Eh, jag har helt fått för mig att det är Sony exklusivt. *face palm* Är det ett måste Ina?

    Jag vill veta om du ska spela KRATER. Jag vill veta var DU tycker. Behöver ett Ina-intryck.

    Orkar du lista alla spel du tycker är ok som är kortare än 2 timmar? Jag behöver ombyte men klarar inte av maratonspelande just nu.
    mvh
    /fast i DA-träsket och måste ta mig ur

  5. #5 av Ina på 2012/06/25 - 14:50

    Ercarret: Jo jag läste den kommentaren också. Ni skrev mycket intressanta saker. Så du gillade grottan? Spännande :D Du kanske inte spelat dig trött på sådana miljöer tidigare? :D

    Frances: Dear Esther nämndes mycket i samband med Journey som ju är PS3-exklusivt. Måste och måste… inget spel är ett måste ;) Tycker man att det låter intressant och är öppen för vad det är (inget gameplay, i princip) så kan det vara en intressant upplevelse.
    Jag ska spela Krater… nån gång. Försöker vinna det i en tävling och vill gärna vänta till co-op-patchen för att spela med sambon innan jag testar det. Har ingen brådis med så mycket annat i backloggen :P
    Oj, det är hård krav det där med 2 timmar ;D Jag har inte spelat så många spel som går under den gränsen. Blackwell-spelen gör nog det, beroende på hur snabbt man klurar ut vad man ska göra förstås. Så det är väl de spelen :D

  6. #6 av Sebastian Åkerberg på 2012/06/25 - 17:32

    @Frances: Jag tycker att Dear Esther är lite av ett måstespel. Det är så spännande att jag inte ser någon anledning att hoppa över det. Om man ens är lite nyfiken på någonting utanför AAA-mallen så är det ett solklart köp.

    Sedan är det inte ett måste att faktiskt gilla det. Jag vet till exempel att halva Spelkriget inte gjorde det. Jag tycker däremot att det är Goty än så länge. Helt fantastiskt spel i mina ögon.

  7. #7 av Holmberg (@Hixmegistos) på 2012/06/26 - 00:14

    Jisses vilken samling avklarade spel. Även om det är korta spel så måste det kännas gött att kunna bocka av några stycken. Min egen backlogg-kamp gick på en rejäl motgång nyligen men det får bli ett inlägg om det nu i veckan på spelkriget. En hint är att det är blizzards fel.. :)

    Tänkte fråga hur långa Blackwellspelen är med men såg precis att du skrivit ungefärlig tid till Frances :)

    Har ett inlägg på gång om dear esther också men måste ju lägga mig i diskussionen lite. Jag tyckte miljöerna var rätt trista, speciellt grottan, snygg absolut.. men trist.

    Musiken däremot är riktigt vacker och den och berättarrösten gjorde ändå en minnesvärd upplevelse. Sen gillade jag inte hur berättelsen berättades rent övergripande.. vilket är synd eftersom jag tror att det fanns en gripande historia där bakom.

    Frances: Köp och prova Dear Esther.. det är bara 1 timme långt men vänta till det är på rea för 80 spänn är det inte riktigt värt tycker jag inte.

  8. #8 av Holmberg (@Hixmegistos) på 2012/06/26 - 00:18

    Oh just det ja.. en sak till.

    Ser att du nämner Howlongtobeat… den siten börjar lägga till mer och mer backloggfunktion och jag börjar vela kring var jag ska ha min backlogg :)

    Backloggery har ju mer funktioner.. men jag saknar ändå några och jag är inte helt förtjust i hur spelen listas där. Howlongtobeat är ju rörig och saknar massa som Backloggery har men har snyggare listor…. Vore grymt om dom 2 siterna kunde slås ihop :)

  9. #9 av Ina på 2012/06/27 - 02:47

    Känns liiite fuskigt att det mest är kortkorta spel (förutom Layton) men backlogspel är ju backlogspel så jo, det känns ÅSM :D

    Ja, grottan är snygg och trist! Yay, jag är inte ensam om att tycka det :D

    Jag gillar verkligen allt med Backloggery och tycker att howlongtobeat ser så himla… billig ut :P Föredrar att kunna skriva in spelen själv och inte behöva välja ur någon databas. Databaser är dock samtidigt kul just för att man kan fixa så att det går att snabbt se vad andra tycker och tänker om ett spel direkt på sajten. Och förstås se hur lång tid det tar att klara om man låter folk fylla i sånt, och det gillar jag ;D Så jag är kluven. Jag håller mig nog till backloggery men kikar på howlongtobeat för att se hur långa specifika spel är, tills vidare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s