Varför spoilar ni alla åsm saker?!

Det här inlägget innehåller inga spoilers.

Jag såg Fight Club igår för första gången. Sambon hade inte hört minsta grej om filmen och satt efter ett tag och spekulerade högt om handlingen och så. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bemöta det han sa eftersom jag redan visste allt. Jag har nämligen fått hela filmen spoilad, och inte bara en gång.

Fight Club är liksom många andra filmer nåt som är ”okej” att spoila, enligt väldigt många. Det behövs tydligen inga varningar om att något viktigt kommer att avslöjas, att man kommer att förstöra hela grejen för någon. Det här är något som jag blir tokig på oavsett vad det gäller.

”Men X är ju flera år gammal, då är det okej.”
Nej. Varför då? Det finns ingen som helst logik i att bara för att något funnits ett tag så kan man fritt säga vad som helst om det. Alla upptäcker inte allt på en gång. Man kanske var alldeles för ung för att intressera sig för X när X dök upp men upptäcker det när man blir äldre? Dessutom har ALLA helt olika uppfattning om vad som är ”gammalt” och okej att spoila. För vissa gäller en månad, för vissa gäller 10 år. Kan vi inte bara komma överens om att eh, ni vet. Spoilervarna oavsett ålder.

”Du får skylla dig själv som inte upplevt X själv innan.” alternativt ”Du kan ju inte bry dig så mycket om du inte upplevt X än.”
Egentligen lite samma sak som förra grejen, men mer korkat uttryckt. Samma svar där egentligen. Man hade kanske helt enkelt inte upptäckt det förrän sent. Annat kom mellan. Något har hindrat en från att ”hänga med”. Spelar ingen roll. Attityden här är vad som stör mig mest. Varför inte bjuda in tex nya fans av X och låta dem uppleva den magi man själv upplevt? Vad är det för jävla påhitt att bestraffa folk för att de inte råkade hitta något fantastiskt ”i tid”?

”Det är begränsande att inte få spoila, vi måste få tala fritt!”
Det här är, på riktigt, en del av svaret jag fick av en podcastvärd när jag bad dem spoilerVARNA sina lyssnare. Jag bad dem inte att sluta spoila, jag bad om en liten varning innan de slängde ur sig spoileriga saker om spelen de pratade om. Efteråt fortsatte de göra sig lustiga över saken och överdriva en massa. Bara för att jag bad dem skriva en rad (i stil med ”När vi börjar prata om X 3 spoilar vi saker från tidigare delar i X-serien) i den tillhörande bloggposten, eller bara säga ”Nu kommer vi att prata om serie X och spoila en del, hoppa förbi om ni inte vill höra, tjohej!”. Jag tycker att det var en mycket simpel sak jag bad om, men icke.

Twitter är f.ö. inte nån privat liten chattklient som bara du och din samtalspartner kan se, och att öppet prata om plot twists och andra spoilerhändelser i spel, film, serier och vad-det-nu-kan-vara kan helt förstöra för någon som inte hunnit uppleva detta själv. Det är inte så himla svårt att skriva privata meddelanden till varandra eller flytta en större diskussion med fler inblandade till skype, ett forum, en blogg eller valfri annan mer stängd plats där man om inte annat kan varna tydligt för spoilers. Nej, du kan inte skriva ”Spoiler! Hatade att X dör i spel Y!” på twitter, det är inte tillräckligt. Man har hunnit uppfatta hela tweeten innan man läst att man inte borde ha läst den. Gör man tex en podcast kan man inte skrika ”Spoiler, och så dör Y!”, utan man måste förstås ge lyssnaren en chans att pausa/hoppa över innan man säger det man varnade för.

Jag skulle aldrig få för mig att skriva spoilers om någonting på Twitter, så när folk tex frågade mig vad jag tyckte om ME3-slutet skrev jag privata meddelanden till dem. Efter ett tag skrev jag ett blogginlägg där jag med största övertydlighet varnar för spoilers. Jag varnade även för spoilers när jag skrev om min upplevelse med Journey. I ett av de första styckena står det:

Texten innehåller spoilers som kan förstöra för någon som inte spelat (jag hade inte upplevt saker på alls samma sätt om jag vetat vissa saker innan, det är jag helt säker på). Ni är varnade :)

Ibland kan vem som helst råka säga något som anses vara en spoiler enligt någon annan. Då är det vettiga att be om ursäkt, inte att säga ”pff, spelar roll!”. Allt handlar om att visa lite vanlig jävla hänsyn, men det verkar vara jävligt svårt numera.

Annonser

  1. #1 av Sebastian Åkerberg på 2013/01/26 - 00:15

    Det är knepigt det där med spoilers och jag vet inte riktigt var jag står i frågan. Det jag definitivt kan hålla med om att man borde ha en ganska sträng spoilerinställning till är Twitter, eftersom det man snackar om där kan sändas ut så otroligt mycket längre än bara mellan en själv och personen man talar med. Jag minns att jag fick slutet på Dragon Age 2 spoilat för mig på det sättet, bara för att någon bestämde sig för att skrika ut sin frustration över en sak som hände.

    Samtidigt tycker jag definitivt att det bör gå att diskutera saker relativt ohindrat efter ett tag. Jag har, som du, fått Fight Club spoilat för mig ganska så rejält – men någonstans stör jag mig inte på de som råkade avslöja det för mig, för det känns som att det gått tillräckligt lång tid och att de som ”spoilat” filmen tio år efter release inte kan hållas skyldiga för det.

    Sedan beror det givetvis på sammanhang. Att bara randomspoila något, även om det är tio år gammalt, kan fortfarande vara dumt. Såklart. Man ska inte vara en idiot bara för att man kan vara det. Men jag tycker att det finns en del saker som med rätta kan anses vara ”common knowledge” oavsett om jag sett/läst/spelat det (än), och som därför måste kunna användas relativt fritt i samtal. Sedan har det där bränt mig en del gånger, när andra resonerat på samma sätt, och på så vis spoilat en del saker som jag inte upplevt ännu. Att jag vet en väldigt viktig händelse i Final Fantasy 7 stör mig till exempel något otroligt, men jag har svårt att vara arg på den text som använde det som ett exempel på någonting.

    Det är givetvis knepigare med spel än med många andra kulturformer. Det finns ingenting som hindrar mig från att se Fight Club eller läsa en bok, utöver kostnaden av själva filmen eller boken i sig, men jag har ingen möjlighet spela till exempel Journey utan att investera en ansenlig slant i en ny konsol; och anledningen till att jag aldrig spelat FF7 är inte för att jag är lat, utan för att jag även där aldrig har haft rätt konsoler.

    Jag hatar konsolexklusiviteter. Har jag sagt det? Om inte: jag hatar det väldigt, väldigt mycket. Det är så destruktivt för vårt kulturarv (i den mån vi har något) att vi inte bara kan plocka upp en gammal klassiker och spela den. Men … ah, det är en diskussion för en annan gång. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om hur frustrerande det är att försöka undvika spoilers för spel som man inte har någon möjlighet att spela.

    För att avrunda det hela lite: jag förstår definitivt resonemanget med att ständiga spoilervarningar är både bökiga och ibland svåra att implementera rent praktiskt. Jag har själv funderat på att helt skippa spoilervarningar på min blogg, och kanske skriva en generell spoilervarning för hela sidan, eftersom jag alltid måste inleda väldigt många av mina inlägg på precis samma sätt: ”Det här inlägget innehåller spoilers för Spel X och ni borde verkligen spela det innan ni läser det här.” Det är ganska tröttsamt och, föreställer jag mig, knappast en särskilt lockande standardinledning i eventuella läsares ögon.

    Det som håller mig tillbaka, och som gör att jag inte förstår varför folk inte aviserar spoilers tydligt överlag, är en generellt respekt för verket som sådant. Jag vill att folk ska läsa mina inlägg, men allt som oftast vill jag också att de ska spela spelet utan alltför stora förkunskaper. Att förminska någon persons upplevelse av det som jag tyckte var tillräckligt intressant för att skriva om, vore oerhört trist och motiverar mig hela tiden till att (hur bökigt det än blir för mig) upplysa folk i god tid om jag ska avslöja något.

    Jag blir alltid så förvånad när samma känsla av något slags ansvar inför sina läsare inte styr andra skribenter (eller poddare, videomakare etc).

  2. #2 av Ina på 2013/01/26 - 17:37

    Jag kan inte riktigt förstå hur det kan kännas krångligt att slänga in en liten spoilervarning tex likt den som jag har överst i inlägget nu. Att spoilervarna i varje inlägg ger nog ändå fler läsare än att bara ha en allmän ”den här bloggen är spoilerig”. Jag tror definitivt att det senare skrämmer bort fler än vad en liten notis per inlägg gör.

    Det här med ”common knowledge” är… intressant. Jag vet inte om jag håller med. Om jag tex pratar med en grupp folk så skulle jag först fråga om de sett/spelat/upplevt X, och om svaret är nej fråga om det gör något att man spoilar stuff från X. Skulle nån känna sig obekväm med det har jag inget ”behov” av att fortsätta diskutera vad-det-nu-var. I en podcast kan man alltid varna ”i efterhand” bara genom text om man inte tänkte på det när man spelade in. I en artikel kan man varna, i ett forum kan man både varna och oftast spoilertagga (NeoGAF har tex trådar om spel där spoilers sköts med spoilertaggar, och ”spoilertrådar” för samma spel där man får skriva vad som helst, hur som helst).
    Jag tycker inet att det är så krångligt, men så är jag ju ingen elitskribent som analyserar och jämför media i artiklar i fina tidningar heller ;D

  3. #3 av Fredrik / explewd på 2013/02/05 - 12:21

    ”Det är begränsande att inte få spoila, vi måste få tala fritt!”

    Nej, men det är ibland begränsande att inte kunna använda sig av ”vedertagna” populärkulturhändelser, yttringar eller fenomen i jämförelse med andra. Att alltid, i alla rum och syften, behöva ta hänsyn till sådant är svårt, och kan ibland leda till att texter eller samtal kanske inte händer. För att de referenspunkter man vill åsyfta på är … spoilriga.

    I det öppna rummet, på en buss, hur undviker man spoilers? Om två personer framför en talar öppet om sak X och råkar droppar något. Ska de innan de börjar prata vända sig runt och fråga alla i bussen om det är okej om de diskuterar sak X? Det är lite samma sak som @:ade konversationer på twitter. De är delvis riktade mot en person samt följarskaran. Det kan kanske inte riktigt ses som en ”allmängiltig” konversation. Inte helt.

  4. #4 av Ina på 2013/02/05 - 20:03

    Jag har aldrig haft något behov av att prata om spoileriga saker i det ”öppna rummet”, som på en buss. Det finns inte i min värld liksom, och det är väl därför jag har svårt att se hur det kan vara så viktigt för andra.
    Twitter… hrm. Problemet är att det ligger kvar och faktiskt syns för alla som kikar in på den profilen även ett par timmar efter det pratats om. När jag letar folk att följa vill jag inte att de senaste tio tweetsen någon skrivit är tydliga spoilers för nåt spel eller nån TV-serie.
    Dessutom kan man ju inte veta om följarskaran vill veta nåt. När folk fick recensions-ex av Dark Souls och andra började spela första dagarna var det MYCKET spoilers i min feed. Eller iaf vad jag skulle kalla spoilers. Hur man klarar bossar, hur man hittar specifika föremål osv. Alla vill inte veta sånt i förväg, och vill man veta kan man lätt leta upp infon på nätet. Finns ingen anlednign att skriva ut det öppet på twitter (använd DM iaf…).

    Angående det första stycket så kan jag verkligen förstå problemet. Jag vet inte riktigt vad jag tycker och tänker om det annat än att det idag spoilas för mycket ”i onödan”. Så ja… blöh. Svår grej.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s