Arkiv för kategorin Backloggen

Brothers: A Tale of Patience

Det blev visst ingen andra hel genomspelning av Brothers: A Tale of Two Sons. När jag spelade det för första gången i januari kom jag fram till att det var en spelvärd upplevelse. Såhär två månader senare hade jag tydligen glömt precis hur mycket jag ogillade stora delar av det. Enkelheten och långsamheten framför allt.

Efter att ha kört igenom prologen och första kapitlet var mitt tålamod redan slut. Jag var redan irriterad och att spela den otroligt långsamma första halvan av kapitel två var helt enkelt omöjligt. Jag hoppade till de kapitel som jag hade cheevos kvar i, plockade dem och anser mig nu vara klar med spelet.

För så kan man ju också göra.

Väldigt konstiga ”achievements” måste jag säga. Släng ner en flickas boll i en brunn… jaha. Inte så snällt men okej. Lämna den dödssjuke fadern mitt på vägen och gå och kasta lite macka istället? Nä. Vafan?

Lämna en kommentar

Det där med spelande…

Shape up nu alltså! Jag har inte spelat ett backlogspel på över en månad och känner att det är dags att komma ur den där svackan nu. Fick en liten knuff i rätt riktning av att se GamingGrannar-EKKen spela och prata om Cognition vilket gav mig världens Jane Jensen-pepp. Så jag startade helt enkelt upp Gabriel Knight: Sins of the Fathers och körde en bit ikväll. Kändes fantastiskt att ta tag i något igen.

Men jag har ju annat som redan är påbörjat och som borde tas tag i. Tänker därför göra som jag gjort en hel del förut, alltså ”utmana mig själv” genom att skriva upp en bunt spel här som jag ska försöka klara av snarast möjligt. Jag antar att andra med stora backlogs känner igen problemet med att hjärnan gärna vandrar till andra spel så fort man tänker på ett. När jag skriver ner en bunt spel här begränsar jag mig lättare till just dem och kan koncentrera mig bättre.

På PC har jag förutom tidigare nämnda Gabriel Knight en andra genomspelning av Brothers: A Tale of Two Sons som ligger och gnager innan jag känner att jag kan släppa det spelet. Eftersom det är kort och enkelt känns det som en bra grej att slänga in här.

spel

På PSP är jag ju en bit in i Persona 3 Portable och borde verkligen sätta fart där. Jag är också en bit in i Hakuōki: Demon of the Fleeting Blossom och det vore passande att läsa om kvällarna innan jag slänger mig över min bokbacklog.

Pokémon Emerald är ett spel jag verkligen inte har någon tur med när det kommer till nuzlockandet. Jag har inga problem med att klara det utan det är faktiskt snarare för enkelt. Tror att enkelheten gör att det känns lite meningslöst. Men det största problemet är att jag är så ofantligt trött på Gen 3 och det hjälper ju inte att jag har startat om sisådär 5 gånger nu efter att ha lagt ner det för länge eller glömt att anteckna vad som händer (för framtida serieskapande). Men nu jävlar. Fick ett fint anteckningsblock och fantastiska pennor av lillebror i julklapp så nu ska det antecknas så det glööööder om pennan. Emerald SKA klaras.

Inser nu att det blev en hel del texttunga spel och två tidskrävande RPGn så jag slänger in New Style Boutique som spelet som ska spelas när jag vill ha något mer hjärndött.

Pepp!

Lämna en kommentar

[Rubrik]

Det värsta med att spela en ”alla social links”-runda i Persona 3 är… social links. :P Vissa karaktärer är sådana som jag skulle ha skytt som pesten i skolan om de hade försökt prata med mig. Det ska bli kul att se var alla dessa relationer leder dock. Efter 20 timmar har jag emellertid bara nått en månad in i spelet och lallar runt i Tartarus andra ”block”. Det kommer med andra ord att ta ett tag innan jag får se det. Väldigt skönt att ha just Portable-versionen av Persona 3 förresten eftersom det hade varit jobbigt att fastna så hårt för det igen såhär mitt i flyttandet annars. Alla stationära konsoler och sådant packas ju strax ner.

Vilket även min boksamling råkar ut för så den delen av fiftyfifty kommer att stå ganska stilla de närmsta veckorna. Är nog lika bra för då kan jag inte läsa A Storm of Swords och spoilar därmed inte sönder tredje säsongen av Game of Thrones som jag kommer att följa på SVT nu. Det är nog trevligare att veta lika lite som sambon för en gångs skull. Hah.

Jag kommer dock möjligtvis plocka fram comiXology och läsa en del seriealbum och liknande. Något jag gjorde precis häromdagen även om det seriealbum jag läste kanske egentligen inte bör räknas. Det är visserligen på 100 sidor enligt comiXology men några av dem är ju bara omslag och lite annat tjafs och dessutom är det nästan ingen dialog i serien heller. Men ska jag börja räkna så blir det krångligt så jag går efter siffran som står och skiter i vad som egentligen är vettigt innehåll ;)
We3 heter i alla fall serien jag läst/tittat igenom och den handlar om tre små stulna husdjur som används i ett experiment där man gör djur till (bland annat) mördarmaskiner. Farbror Atlas skrev bättre om den än jag någonsin kommer kunna så läs hans eminenta blogg istället!

Jag är ju mitt i Sherlocks tredje säsong och ska som nyss nämnt se Game of Thrones så filmdelen tuffar ju på bra. Just riktig film har jag sett sedan sist också, i alla fall en – Death at a Funeral. Fick nys om den nånstans när jag läste vad andra tyckte om Tucker & Dale vs. Evil och den fanns tursamt nog på Netflix. Alan Tudyk är lika fantastisk i Death at a Funeral som han är i Tucker & Dale och filmen som helhet fick både mig och sambon att både tokfnissa och skratta ordentligt. Rekommenderas varmt. Den amerikanska remaken ska man dock tydligen hålla sig långt borta från.

Filmer: 11/50
Böcker: 7/50

Men spel då? Jorå! Jag har spelat mer än Persona 3 faktiskt. Jag lyckades tillslut guida mina fyra kriminella vänner genom läskiga berget Grimrock.

concept_7

Legend of Grimrock vandrar lätt högt upp på listan över de bästa spel jag spelat. Eller lista och lista… Det är snarare en större samling spel som står och kramas någonstans. Hursom, nu får LoG vara med och kramas för helvete så bra det är. Snyggt, coolt och på alla möjliga sätt superbt. Jag är oerhört glad över att det jobbas på en uppföljare.

Efter att lillebror länkade en video där TotalBiscuit svär över ”anime bullshit”-spelet Long Live the Queen blev jag oerhört sugen på att testa det.
(Jag blev också extremt besviken på hur bedrövligt TB beter sig i den där videon och därför vill jag inte heller länka till den.)
Turligt nog är detta ett av spelen jag under en rea impulsköpt (för att NeoGAF sa att man borde det) så det var bara att sätta igång. Och sedan fortsätta. Och sedan inte kunna sluta. Bara en runda till. Jag ska bara testa vad som händer om jag göra det där och lär mig det här. Ni fattar. Väldigt roligt och knasigt. Inget perfekt spel på något vis och jag vet egentligen inte vad som lockar så med det, men kul har jag och det är ju huvudsaken! Jag har klarat det en himla massa gånger under de senaste dagarna men har ändå några cheevos kvar som jag nog vill jaga efter.

Lämna en kommentar

Mörka timmar, magi och häxkonster

Ofta hör man hur en bok ”kan göra vem som helst till bokslukare”. Det var precis vad som stod på omslaget till Cirkeln, första boken i Engelsforstrilogin. Jag brukar tycka att sånt där är lite överdrivet men det var det inte i Cirkelns fall. Jag sträckläste nämligen ungefär 450 sidor i söndags. Redan när jag läste bokens inledande kapitel dagen innan kände jag mig indragen i berättelsen på ett sätt jag sällan känner numera. Dagen efter var det kört. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Bättre betyg än så kan en bok inte få. Tyvärr gör detta mig lite osäker på när jag kan läsa resterande böcker i trilogin. Jag har ju en flytt att sköta. Hrm.

Jag plockade istället upp en annan trilogibörjan. The Secret Hour inleder Midnighterstrilogin och är skriven Scott Westerfeld som blivit lite av en ny favvis (bland många). Den här boken var lite lustig att plocka upp så tätt inpå Cirkeln. De har ganska mycket gemensamt (men tyvärr är The Secret Hour inte i närheten så bra som Cirkeln). En grupp ”utvalda” som inte riktigt kommer överens, en liten håla som av någon anledning är den där speciella platsen där allt sker och skolungdomar som måste hålla koll på både det vanliga livet och någonting mycket större. De har några få saker till gemensamt men det vore spoilerigt att skriva om så jag låter bli. Ganska vanliga saker att ha gemensamt dock så det var väl inte sådär jättekonstigt i sig.

Mer freaky blir det när man också jämför Midnighters med Persona 3. En timme vid midnatt som bara vissa är medvetna om? Check. En nykomling bland de ”utvalda”? Check. Allt blir plötsligt värre när den nya anländer? Check. Så Midnighters är en fin blandning mellan ett av mina favvospel och en lite typisk YA-berättelse. Kunde definitivt vara värre. Men precis som med de andra böckerna av Westerfeld önskar jag att jag upptäckt denna när den kom för 10 år sedan. De hade passat mig bättre då.

BfGSb9OCIAEO416

Jag hade knappt påbörjat The Secret Hour innan Persona 3-suget blev för stort. Portable är min version of choice och jag har tänkt göra kompletta genomspelningar med båda huvudpersonerna. Jag har av någon helt oförklarlig anledning inte spelat denna pärla på ungefär två år. Helknasigt. Så nu jävlar spelas det P3P.

En film har jag sett också. 9 lät som en intressant film och det står en del stora och bra namn bakom den. Därför blev den också en total besvikelse när den varken var så snygg som folk sagt eller speciellt intressant alls för den delen. Visst hade den en del stunder då den kändes rätt bra men överlag kan jag absolut inte rekommendera den. Se kortfilmen med samma namn som denna baseras på istället. Den var oerhört mycket bättre.

Januari är snart över och jag måste säga att jag är ganska nöjd med min backlogprestation trots allt. Fifty fifty går framåt och spelbackloggen har fått en liten smäll trots svackan i spelsuget. Sju avklarade spel stannar jag på för januari och de enda spelinköpen jag gjort är Steamversioner av spel jag och lillebror redan hade i fysiskt format (och som gömmer sig nånstans i mammas källare). Dessa räknas inte som minus enligt mina regler. Så backloggen står på sju plus. En trevlig siffra.

Och såhär ser det alltså ut i fifty fifty efter en månad:

Filmer: 10/50
Böcker: 6/50

Lämna en kommentar

Stuff

Lägenheten jag var så otroligt spänd över var ingen besvikelse. Snarare motsatsen. Flytt är planerad till mars om allt går bra kommande veckan. Tills det är 100 % klart lär jag fortfarande ha problem att spela men nu ser jag nåt ljus i alla fall!

Lyckades i peppen efter den lyckade visningen klara ett spel i alla fall. The Stanley Parable var… speciellt. Det går inte riktigt att beskriva så jag nöjer mig med att säga att det var värt pengarna och att jag fnissade många gånger. Och mådde lite dåligt också. För så är spelet.

Har också sett lite film och läst stuff så fiftyfifty går bra. The De-Textbook är en lite mer seriöst skriven bok från Cracked.com-folket. Jag gillade denna mer än You Might Be a Zombie men något jag skulle rekommendera till höger och vänster är det ju inte precis.

Det är däremot War for the Oaks av Emma Bull. Jag brukar smita in och läsa på Bokstävlarna trots att jag inte ”borde” då hon skriver så bra om sååå många böcker som verkar intressanta. Min plånbok hatar den bloggen men jag älskar den. Hursom så rekommenderas boken där och mitt intresse övervann plånboken. Det är jag glad över efersom jag inte tror att jag skulle hittat den själv.

I tisdags och onsdags kollade jag på de tre avsnitten i Sherlocks andra säsong. Av alla serier folk har tjatat sig trötta om på internet senaste tiden är Sherlock den enda jag verkligen fastnat för. Jag förstår verkligen vad folk ooh-ar och aah-ar över och är mycket förtjust i de sex avsnitt jag sett. Ska bli kul att se säsong tre på SVT från och med nästa vecka.

En av filmerna sambon sa att jag borde se på Netflix efter att jag lyckades blogga till mig ett gratis halvår av tjänsten var M. Night Shyamalans  Unbreakable. Efter snart ett år av Netflixanvändande kändes det som att jag verkligen borde ta tag i detta så det gjorde jag. En intressant film som tyvärr dras ner av ett mycket svagt slut.

Filmer: 9/50
Böcker: 4/50

2 kommentarer

Mitt spelår 2013

Årets sista dag och mitt mål att klara både Hard Reset och Legend of Grimrock innan raketerna ska skjutas upp känns långt borta. Rent ut sagt omöjligt. Menmen, shit happens och LoG får väl bli 2014s första avklarade spel istället.

Hard Reset fick i alla fall gå och kramas med de andra spelen som klarats 2013. Dessa är

01-03-13 – Runaway: A Road Adventure
01-10-13 – Spec Ops: The Line
01-11-13 – Osmos
02-20-13 – Heroes of Might and Magic
03-03-13 – Home
03-10-13 – Assassin’s Creed III
03-14-13 – Planescape: Torment
03-20-13 – Mini Ninjas
03-24-13 – From Dust
04-05-13 – Bioshock 2
04-07-13 – Ancients of Ooga
04-23-13 – Liberation Maiden
05-06-13 – Bioshock Infinite
06-02-13 – Shank
06-02-13 – Proteus
06-02-13 – Little Inferno
06-02-13 – Thomas Was Alone
06-03-13 – Botanicula
06-03-13 – Trauma
06-03-13 – Ben There, Dan That!
06-04-13 – Time Gentlemen, Please!
06-08-13 – Richard & Alice
06-09-13 – Castle Crashers
06-11-13 – Deadlight
06-15-13 – Lara Croft and the Guardian of Light
06-17-13 – Tomb Raider: Underworld
06-21-13 – Edna and Harvey: The Breakout
06-29-13 – DLC Quest
07-19-13 – McPixel
07-25-13 – Eversion
08-02-13 – Resident Evil 5
08-04-13 – Papo & Yo
08-10-13 – Psychonauts
09-21-13 – Borderlands
09-24-13 – Fallout: New Vegas
10-13-13 – The Unfinished Swan
10-14-13 – The Cave
10-26-13 – inFAMOUS
10-28-13 – Egress
11-09-13 – Analogue: A Hate Story
11-14-13 – Hate Plus
12-04-13 – LaserCat
12-12-13 – BasketBelle
12-12-13 – 1000 Amps
12-12-13 – Escape Goat
12-13-13 – Q.U.B.E.
12-19-13 – Miasmata
12-19-13 – Unmechanical
12-31-13 – Hard Reset

Inte riktigt lika många som 2012 (då var det 57 stycken) men jag har varit mer noga med att spela spel till dess jag anser dem vara helt avklarade. Borderlands har exempelvis räknats in både förra året då jag spelade igenom det ”slarvigt” (”beaten”) och i år då jag spelade en ”2,5-runda” från början till slut med alla DLCs (”completed”). Detsamma gäller Fallout: New Vegas som jag förstås klarat massor av gånger under ett par år. I år har jag dock gjort precis allt som går att göra. Nämn vilket uppdrag som helst och jag har klarat det, nämn vilken plats som helst och jag har varit där osv (jag har till och med trippelkollat på wikin :D).

Den som skummar igenom listan hittar inte så många spel som släppts i år trots att jag köpt en hel del sådana spel. En himla massa faktiskt. I listan finns bara 6 spel som (på de plattformar jag spelade dem) släpptes i år.

Därför har jag ett nyårslöfte!

Under 2014 ska jag spela de spel i backloggen som släpptes 2013. För att kunna göra det på mitt sätt inkluderas även tidigare titlar i samma serie oavsett år (ex. Luigi’s Mansion, Ace Attorney-serien) och spel i samma genre från samma utvecklare som kom innan 2013-spelen (ex. Uncharted 3) som fortfarande är ospelade. Detta blir tillsammans så många spel att det troligtvis är omöjligt. Men det är värt att försöka ändå.

Jag kommer också vara ytterst restriktiv med spelinköp. En PS4 kommer troligtvis att invadera hemmet och med den nåt enstaka spel. En del bundles lär också slinka ner. Men generellt har jag en form av köpstopp. Att säga det när jag började med en bunt undantag låter säkert helkorkat men det kommer göra otroligt stor skillnad för mig även om det kanske inte ser ut så nu. Vi får se hur det går. Jag kommer att blogga som en tok om alltihop.

Har ni några spelrelaterade nyårslöften?

Lämna en kommentar

Alla dessa småspel!

Jag tror de flesta av er känner till The Humble Bundle. De började med sina hyllade bundles för ungefär tre år sedan och enligt mig har de i princip blivit bättre och bättre sedan dess. Indie Royale är en annan bundle som dök upp ungefär ett år senare. Tyvärr tycker jag inte alls att de håller ens i närheten samma standard utan där är det kvantitet före kvalitet som gäller (harkel, personlig åsikt hejhå) även om jag hittat små pärlor där med. Hursom, det var ungefär när Indie Royale dök upp som jag fastnat i indieträsket och ville se mig omkring och köpa på mig precis ALLT för att utforska vad den scenen hade att erbjuda mig. Därför slängde jag mig över dessa bundles. Det var ju så billigt.

Detta har lett till att jag har en himla massa småspel jag aldrig har hört talas om. Det har inte Steam heller, så de finns inte där. Det är helt enkelt massa små .exe-filer man får ladda hem själv. Så gammalmodigt det känns ;) Jag lyckas dock om och om igen tappa bort dessa och glömma att jag äger dem. Det är ju så mycket lättare när det finns ett bibliotek som berättar vad jag har installerat och inte. Steam alltså.

SteamSom tur är kan ju Steam även ta hand om icke-Steamspel. Bara att ploppa in genvägar till filerna och så ligger spelen där lika snyggt och prydligt som Steamspelen. Utan DRM dessutom. Detta är hemskt bra då Steam har hjälpt mig oerhört i sorterandet av spel genom kategorierna man kan skapa. Därmed försöker jag nu samla ihop spelen som ligger utspridda på GOG, Gamersgate, Indie Royale, The Humble Bundle och i mappar på datorn för att ploppa in dem i min snygga Steamlista. Det är ett himla långsamt projekt då jag nyligen formaterat hårddisken och måste installera alla intressanta spel på nytt. Men snart så, snart har jag alla mina digitala spel snyggt sorterade! Då kan PPTS-spelandet börja på riktigt.

Lämna en kommentar