På tisdag går en stad under

Lion’s Arch. En stad jag bekantade mig med någon gång under 2006, cirka ett år efter att jag börjat spela Guild Wars: Prophecies. Det var en storstad men egentligen inget sådär jättespeciellt ställe. Numera ligger den platsen under vatten, mitt i en stad med samma namn. En gigantisk stad. En stad som ligger precis i Tyrias mitt och som är vad som sammankopplar hela kontinenten. Guild Wars 2s viktigaste stad.

Och på tisdag kommer den att brinna.

Så istället för att packa mina prylar, spela backlogspel och blogga har jag spenderat tid i GW2. Jag har tagit mina karaktärer till Lion’s Arch, utforskat kartan och tagit en bild på karaktärerna ”på deras favoritställe”. Helt enkelt för att ha kvar bilder av hur Lion’s Arch såg ut innan Scarlet drog dit luftskeppspirater och brände ner staden. Den lär byggas upp igen, men antagligen lär den aldrig bli sig lik. Precis som att fyrtornet inte kunde byggas upp igen efter att en bunt varelser attackerade staden för ett och ett halvt år sedan. De byggde ett nytt och lämnade det halvförstörda tornet som ett minne.

Vill ni se mina bilder finns de på min tumblr. Jag har hunnit lägga upp 16 av 40 bilder. Här är ett smakprov från kommande sylvariposten.

Tumblr

Min tumblr har levt lite till och från precis som mina bloggar alltid gör. Tänkte att jag skulle ta bättre hand om den i år och posta mer screens och sånt där. Blir förstås mest GW2 men säkert även andra spel av och till. Speciellt om man kan göra egna karaktärer.

Om det låter trevligt kan ni ju kika på den här :)

Första veckan

Min plan att spela 2013-spel i rasande fart har stoppats lite av att jag har lillebror på besök. Det händer inte särskilt ofta så vi har passat på att spela skiten ur Munchkin och Gloom. Gloom har vi spelat tillsammans förut och det enda tråkiga är att det är lite få kort i originalleken. Vi går snabbt igenom hela leken och får använda samma kort flera gånger under spelomgången. Jag får nog ta och skaffa spelet själv och dessutom köpa en bunt expansioner. Munchkin var en helt ny bekantskap och en mycket positiv sådan :D

Vi hade en mängd co-op-planer när det kom till PC-spelande men de grusades snabbt eftersom ”gäst-datorn” sa tack och adjö bara två dagar efter att brorsan anlänt. Han räddade dock upp det en del med att påminna mig om att Tokyo Jungle har ett himla trevligt co-op-läge. Något jag heeeelt glömt bort. Tillsammans fixade vi de sista sju djuren jag behövde och av bara farten fick jag dessutom alla trophies. Mycket trevligt!

Jag har faktiskt spelat igenom en del 2013-spel också. I lördags fick jag ett sånt där spelryck och tog mig igenom Gone Home, Shelter och Potatoman Seeks the Troof. Trevliga spel allihop, speciellt Shelter.

Så på dessa sju dagar av det nya året har jag klarat sex stycken spel och köpt noll och inga. Fortsätter det såhär kommer backloggen verkligen gråta i slutet av året :D

Shelter är trevligt att spela men framför allt fruktansvärt snyggt.

Två spel som inte riktigt var som jag trodde

År 2014 har inte vart så snällt mot mig hittills. Trots det har jag i alla fall lyckats klara två spel som har den gemensamma nämnaren att de inte alls var vad jag väntade mig.

Jag läser generellt inte om spel. Jag läser korta rekommendationer på NeoGAF, Steam eller Twitter, men blir det för mycket skummar jag bara eller letar upp nåt annat att basera min bild av spelet på. Jag hatar att få reda på för mycket. Jag kollar mest bara upp genre eller annat grundläggande och huruvida folk anser det vara bra inom den genren. Men aldrig vad någon egentligen tycker mer än ”det här är bra” eller ”det här fick mig verkligen att tänka igenom ditten och datten”. Inga detaljer någonsin. Det gör att jag inte får så mycket spoilat för mig, men också att bilden jag bygger upp om ett spel kan vara ganska felaktig.

Saker folk skrev till mig (bland annat på Twitter) när jag skrev att jag klarat Brothers: A Tale of Two Sons igår hade jag aldrig velat läsa innan så det var tur att jag slapp det. Det må ha varit väldigt vagt och så, men det hade fortfarande stört om jag råkat se det innan.

Så här kommer jag inte skriva annat än att jag när jag spelat en stund blev fundersam över varför ”alla” hyllar Brothers. Det var fint men oj så långsamt, enkelt och rätt så enformigt. Inte alls vad jag hade förväntat mig. Kontrollmetoden var ju lite speciell men det tog bara några sekunder innan jag vant mig.
Men spelet tog sig och miljöombyten och fina omgivningar vägde upp. Det var som sagt inte alls vad jag trodde men absolut ett fint spel som jag kan rekommendera till de flesta. Fast eftersom jag säkert är sist till festen finns det väl ingen kvar att rekommendera det till. Hah.

Det andra spelet, som klarades redan nån timme in på nyårsdagen vet jag inte alls om jag kan rekommendera. 9.03m heter det. Man går på en strand mellan specifika punkter och letar upp fjärilar på prylar man hittar. Steam berättar att jag ”spelade” i 12 minuter och jag kan tyvärr inte påstå att jag fick ut så mycket av det.

Meningen är att det ska handla om offren i jordbävningen och framförallt den efterföljande tsunamin som drabbade japan 2011. Förmänskliga dem. Men jag vet inte om jag tycker att det var speciellt lyckat. Det är ett vackert spel att titta på och skaparna skänker alla pengar folk betalar för spelet till välgörenhet, så det är fint på flera sätt. Men kände jag med offren mer än när jag läser på wikipedia eller liknande? Nä.
Men det kanske bara är jag.

PPTS-Julkalendern – en sammanfattning

Jag har stört mig på min backlogpassivitet det här året. Jag har köpt på tok för många spel och spelat väldigt få. Jag har inte fått tummen ur och testat de där ”PPTS”-spelen. Alltså de jag inte har någon större koll på och som har sin egna gigantiska kategori i mitt Steambibliotek.

Så jag bestämde mig ju för att jag skulle tvinga mig själv att testa 24 stycken i en ”julkalender”.

För det första är jag oerhört nöjd med att jag både har spelat och skrivit varje dag. Jag missade inte en enda. Jämfört med blogg100 (100 inlägg på 100 dagar) i början av året är 24 inlägg kanske inte så mycket, men jag var inte alls säker på att jag skulle lyckas med tanke på hur motigt det varit tidigare.  Dessutom krävdes ju som sagt spelande också.

Så vad fick jag ut av detta då?

Jo jag fick exempelvis veta att jag har en bunt intressanta spel (och det var väl tur, hah). Åtta titlar var intressanta nog att plockas upp efter att jag spenderat tid med mer prioriterade spel. Vissa för att jag vet att jag gillar dem, och vissa för att de förtjänar en chans till. Dessa är:

• Cave Story+
• Pid
• Ghost Master
• Chantelise
• Stealth Bastard Deluxe
• Defender’s Quest
• Aquaria
• WARP

Två titlar ställde sig lite över dessa och det är de spel jag vill spendera resten av speltiden 2013 på:

• Legend of Grimrock
• Hard Reset

Resten av spelen försvann ur backloggen på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är synd när jag inte gillar ett spel men samtidigt är det nästan lika skönt när jag inser det som när jag klarat ett spel. Oavsett så försvinner det ju ur backloggen. Sju titlar ”raderades” efter att jag insåg att jag inte alls vill spela dem. Jag säger alltså inte att de är dåliga spel, bara att de inte är spel för mig.

• Incredipede
• Vessel
• Steel Storm: Burning Retribution
• Dustforce
• Sequence
• AVSEQ
• Symphony

Så har vi då den allra bästa gruppen spel. Inte för att alla de här spelen är bäst av de som testats, nejnej (även om vissa är det). Men den bästa sett ur backlogperspektiv.
De klarade spelen.

• Unmechanical
• Miasmata
• Q.U.B.E.
• BasketBelle
• Escape Goat
• LaserCat
• 1000 Amps

Allt som allt måste jag säga att jag är supernöjd med min lilla idé. Jag hoppas att det var lite kul att läsa också!

PPTS: Incredipede

Lucka nummer 24 och därmed den sista i min PPTS-julkalender!

Titel: Incredipede
Utvecklare: Northway Games
Testat format: PC
Lanseringsdatum: 2012

Speltid: ~5 minuter

Jag misstänkte att det skulle bli såhär. Mobilspel är inte min grej och det här känns mycket tydligt som ett mobilspel. Fem minuter är ingenting och egentligen är det ganska otrevligt att döma ut ett spel efter den tiden, men jag känner bara inget alls för det här spelet och orkar inte traggla igenom supertrista banor i hopp om att det blir bättre när man väl får göra mer än att trycka på A eller S.

Jag vill inte alls basha spelet. Det är bara verkligen inget för mig. Jag lägger så mycket hellre min tid på annat.

Slutsats: Förlåt, men nej, bort.

PPTS: Pid

Lucka nummer 23 i min PPTS-julkalender!

Titel: Pid
Utvecklare: Might and Delight
Testat format: PC
Lanseringsdatum: 2012

Speltid: ~30 minuter

Det här är första gången jag testar ett av Might and Delights spel men trots det gillar jag studion sedan en tid tillbaka. När Pid släpptes var nästan alla överens om ett det var för svårt och att svårighetsgraden var extremt ojämn. Visst är det bästa att redan från början släppa ett balanserat spel med olika svårighetsgrader som passar ”alla” men har man redan gjort misstaget att släppa ett obalanserat spel är det bästa man kan göra att fixa det. Det gjorde Might and Delight, både genom att balansera det som redan fanns och dessutom grundligt gå igenom spelet och fixa ett easy mode som ska passa alla. Tumme upp! Att de sedan utvecklade och släppte ett spel som Shelter som verkar oerhört intressant gör att min positiva känsla för studion bara ökar.

Nåja. Är Pid bra nu då? Ja! Det tycker jag. Det är vackert, har underbar musik och ett roligt ”pussel”-koncept. Såhär dagen innan jul har jag tyvärr på tok för lite tid att ge det den speltid jag hade velat men under den korta stunden jag spelade fick jag en mycket bra känsla. Jag blir lite skrämd av att läsa hur långt det är (denna typ av spel ska ju helst vara korta enligt mig) men vi får helt enkelt se hur bra det håller. Sen, efter mitt galna backlogprojekt nästa år.

   Slutsats: Tillbaka till backloggen, sötnos!

PPTS: Cave Story+

Lucka nummer 22 i min PPTS-julkalender!

Titel: Cave Story+
Utvecklare: Studio Pixel/Nicalis
Testat format: PC
Lanseringsdatum: 2004/2011

Speltid: ~30 minuter

Här kan vi snacka sen till festen deluxe. En helt okej fest dessutom. Jag är imponerad av det mesta utom kontrollen som inte alls vill samarbeta med mig. Jag har svårt att avgöra hur långt och högt jag kan hoppa och glider omkring som Bambi på is. Men det gör inte så mycket för hittills är sparpunkterna många. Jag får hoppas att det fortsätter så.

   Slutsats: Ska fortsättas på efter de lite mer prioriterade spelen.

PPTS: Vessel

Lucka nummer 21 i min PPTS-julkalender!

Titel: Vessel
Utvecklare: Strange Loop Games
Testat format: PC
Lanseringsdatum: 2012

Speltid: ~30 minuter

Om nån frågar mig om jag tycker om pusselplattformare svarar jag ja. Generellt är det en trevlig genre. Därför satt jag länge och försökte hitta en anledning till att jag och Vessel inte alls kommer överens och varför jag inte alls fastnar för det här extremt hyllade spelet. Att läsa sammanfattningarna på Metacritic gör mig till ett stort frågetecken. Hur kan detta jämföras med ett av mina favvospel, Portal 2? Jag har visserligen bara spelat en halvtimme av ett spel som tydligen är 10+ timmar långt så jag kan ju inte säga hur det känns senare i spelet. Men det går bara inte ihop. Det här är ju inte kul!

Längden är f.ö. ett av problemen. Jag tycker att pusselplattformare ska vara korta. Med undantag för de som har en mycket intressant berättelse som exempelvis Portal. Men tanken på att spela Vessel i över tio timmar var bara… nej. Nej jag orkar inte med det här.

Men vad var det då som var det grundläggande problemet? Det tog ett tag att hitta men efter ytterligare en koll på Metacritic såg jag detta: ”Some players may be put off by the patience Vessel can require”. Ja. Ja absolut. Läsare av denna blogg lär ha noterat att mitt tålamod är rätt så icke-existerande. Blir den delen värre längre in i spelet kommer det vara helt omöjligt för mig att spela. Hittills har det bara inte varit kul. Det kanske blir jättemycket bättre om en stund. Men ska jag verkligen behöva ha tråkigt i minst en halvtimme för att nå den roliga delen? Nä, jag är nog inte beredd att ge Vessel nån mer chans. Det finns så många andra spel.

   Slutsats: Tyvärr får jag säga hejdå till den här titeln.

PPTS: Ghost Master

Lucka nummer 20 i min PPTS-julkalender!

Titel: Ghost Master
Utvecklare: Sick Puppies
Testat format: PC
Lanseringsdatum: 2003

Speltid: ~45 minuter

Placera ut spöken på strategiska platser, låt dem använda olika förmågor och skräm människor tills de flyr från området är väl en bra beskrivning av det här spelet. Jag hade ingen som helst aning om vad det var förrän jag startade det och visste inte alls vad jag skulle tro när den lite humoristiska (och tydligt tio år gamla) introfilmen satte igång.

Kul var det i alla fall. Inte megabra eller nåt som verkligen sög tag i mig, men klart något jag tänker återkomma till när jag spelat de mer prioriterade spelen.

   Slutsats: Tillbaka till backloggen!