När jag inte spelar gör jag annat

Imorrn ska vi kika på en lägenhet i drömområdet vi har velat flytta till i flera år. Oron över att den inte ska passa och annat sånt där jag gärna stressar upp mig över gör att det är helt omöjligt för mig att plocka upp några spel så jag sitter och klär upp mina GW2-karaktärer för att fördriva tid istället.

Eller kollar på film och TV-serier.

Snubblade över ett tips om Running Scared när jag googlade efter ”bästa filmerna på Netflix” för ett tag sedan. Blev nyfiken av beskrivningen och såg den häromdagen. Jag gillade den mycket mer än jag trodde att jag skulle göra. Menlös berättelse men både hur den är filmad och vad som händer gör att det bara blir total galenskap av alltihop. På ett bra sätt. Såg att kritiker påstår att det bara är en film för folk som gillar sex och våld, men som en person som ogillar båda delarna (och tyckte att filmens stora våldscen var enda riktiga svackan) säger jag bestämt emot. Jag älskade att det hände saker hela tiden, att våldet för det mesta inte var så visuellt och speciellt som sagt hur den var filmad.

Som folk som följer mig på twitter redan har läst så gav jag mig ju på Breaking Bad nyligt. Det tog emot lite eftersom alla hypat den till leda. Tog mig dock i kragen och första säsongen är nu igenomtittad. Jag är positiv. Antar att första säsongen inte är denna ”god tier” alla tjatar om dock.

Läst lite har jag också gjort faktiskt. Äntligen. Tyvärr inga speciellt fantastiska böcker utan mest lättsamt dravel.

Cracked.coms You Might Be a Zombie and Other Bad News är… Cracked.com, på gott och ont. Småkul fakta om allt och inget i listform. Helt okej dassbok.

Jag är ofta sen till festen och jag känner att The Zombie Survival Guide är en fest jag skulle ha uppskattat väldigt mycket mer när den startade för tio år sedan. Jag blev dock lite ledsen när jag insåg hur många coola zombiespel man skulle kunna skapa med ”faktan” från den här boken och hur banala de zombiespel jag spelat är i jämförelse. Bah.

Filmer: 7/50
Böcker: 2/50

Mina regler för fiftyfifty

Jag har läst de officiella fiftyfifty-”reglerna” (eller snarare riktlinjerna) och en bunt andra sajters och personers regler och inser att det är ganska olika vad folk räknar som läst bok och sedd film. Jag tänkte därför bestämma mig för vad jag ska gå efter för regler och skriva dem här.

I de officiella reglerna står det att man kan räkna en bok på över 500 sidor som två böcker. Inte för mig. En bok är en bok och en film är en film. För att en bok ska få räknas öht kräver vissa att den är minst 100 sidor lång. Det låter ganska vettigt så jag kör på det jag med.

Eftersom jag börjat läsa serier via Comixology och redan har en liten backlog där tänker jag räkna samlingsvolymer och serieromaner på över 100 sidor som en bok. TV-serier som jag har en oerhört stor backlog av (speciellt om man räknar allt jag vill se på Netflix) räknas som en film om jag ser en hel säsong.

Så en bokpoäng får jag när jag har läst

• En bok på minst 100 sidor
• En seriesamling/serieroman på minst 100 sidor

En filmpoäng får jag när jag sett

• En film oavsett längd
• En hel säsong av en TV-serie

Mycket simpla regler!

Detta gör att jag i och med färdigtittandet av Orange is the New Blacks första säsong får en till filmpoäng. En mycket intressant serie och jag är glad att det kommer mer inom en hyfsat snar framtid.

Filmer: 5/50
Böcker: 0/50

Trubbel och ögongodis

Efter många om och men hade jag faktiskt bestämt mig för ett TV-spel igår. Jag skulle äntligen sätta tänderna i Luigi’s Mansion!

Trots att GameCube var min första konsol från den generationen så har jag knappt spelat några ”storspel”/populära spel på den. Jag och lillebror har många fina minnen från otaliga SSBM-matcher och jag lyckades även spela lite Mario Kart, Wind Waker och Metroid Prime. Men mycket har missats och jag kände att det var dags att ta tag i det.

Det tyckte inte min reciever som lite sådär elakt bestämde sig för att från och med nu ska bara HDMI fungera. Saker som är inkopplade med annat än HDMI visar alltså ingen bild. Tydligen ett vanligt fel och shit happens och så vidare. Den har överlevt längre än många av samma modell.

Men tajmingen på detta… jag SLITER MITT HÅÅÅÅR. Jag trodde verkligen att jag skulle få slippa teknikdjungeln nu när jag äntligen skaffat en fantastisk TV efter över ett års letande. Men nej. Bara att läsa på om helt ny teknik igen då!

Nog om skit. Jag har i alla fall lyckats se några filmer senaste dagarna!

Igår var jag tvungen att hitta något att se som inte sambon var intresserad av eftersom han var upptagen och inte kunde titta med mig. Det var lättare sagt än gjort. Valet föll tillslut på A Beautiful Mind bara för att den fått högt betyg och finns på Netflix. Hade ingen aning om vad den handlade om alls innan jag började titta. Det visade sig vara den sanna berättelsen om John Nash, hans genialitet och kampen mot schizofrenin. Den var lite för långsam för min smak men väldigt välspelad och fin.

John Carter såg vi för ett par dagar sedan. Jag blev intresserad när folk kallade den för ”ögongodis” men på den punkten blev jag faktiskt lite besviken. Snygga effekter, otroligt välgjorda utomjordingar men oerhört tråkiga miljöer. Jag vet inte varför de fantastiska effekterna och allt det där inte dög för att tillfredsställa mitt ögongodisbegär, men nånting stämde helt enkelt inte. I övrigt en cool film om än lite… förglömlig? Jag är dock inte kräsen och hade trevligt under i princip hela filmen. Var f.ö. kul att se en prinsessa som inte såg ut att vara i övre tonåren.

Ögongodis fick jag dock så att det räckte och blev över när vi igår såg Legend of the Guardians: The Owls of Ga’Hoole. Jag har aldrig sett en snyggare film och jag tror inte att jag kommer att se något som slår denna på länge. Att jag dessutom älskar ugglor sedan innan gjorde ju inte saken sämre. Jag har försökt läsa mig till vad folk ogillar med den här filmen men känner bara ”men vafan, låt er bara svepas med och njuuuut!”. Jag som kan skita i små plotholes, inte bryr mig om något är förutsägbart så länge det är roande och som älskar att se snyggt animerade filmer måste vara den exakta målgruppen. Det är en Ina-film på precis alla sätt. Jag kan se brister och om någon ber mig radda upp dem skulle jag kunna hålla på ett tag. Men varför leta fel? Jag älskade den och fokuserar hellre på det som är bra. Det överskuggar lätt allt som inte var lika fantastisk.

Filmtittandet går alltså ganska bra hittills. Bokläsandet är det lite sämre med men jag jobbar på den biten. Av och till ;)

Filmer: 4/50
Böcker: 0/50

Ack.

Jag hatar när saker inte blir som jag tänkt mig. Många kan säga ”shit happens” och hitta på något annat men jag blir först arg och sedan apatisk.

Som igår. Skulle bara göra en simpel skitsak med datorn. Koppla in ljudkort och en SSD som skulle bli ny systemdisk. Hade redan fixat backups inför formatering av gamla disken och hejhå. Installationen av Windows gick först hur smidigt som helst, men sen kom jag på att jag inte får göra rena installationer av Windows 8 med min billiga uppgraderingsversion. Fuck. Bara att börja om.

Formaterar igen, i med Vista och så uppgradera till 8. Den har ju dessutom tjatat så oerhört om 8.1 så på med den också. Efter många om och men lyckas jag installera 8.1 med uppdateringar och allt… och allt är bara fuckat. Jag har inte tillåtelse att flytta mappar, ta bort mappar, ändra säkerhet på mappar osv. Jag får inte göra något och den hittar bara på nya felmeddelande för allt.

Så jag kunde inte spela som jag ville, känner ingen som helst lust att använda datorn och allt blev bara skit.

Nu har jag beställt Win 8.1 på skiva och tänker försöka en gång till med en ren installation. Men till dess den anländer kan jag inte förmå mig att installera spel på datorn och liknande eftersom jag inte vet hur det kommer bli sen. Vad hindrar mig från att säga ”Men äh, har ju massor med TV-spel, böcker och filmer! Jag kan göra massa annat!”? Jag vet inte! Och det stör mig så in i helvete.

Och sen får jag dåligt samvete som sitter och mår dåligt över skitsaker. AAAH!

Fifty fifty

När jag har tråkigt och inte har tid/ork att starta upp något vettigt så skummar jag igenom första sidan av NeoGAFs spelforum. Ibland är det verkligen inget kul som diskuteras och då byter jag till off-topic. Jag har upptäckt att folk på NeoGAF är galna i att utmana sig själva (och varandra). Inte köpa spel på ett år, spela 52 spel på ett år, spela X antal spel under en månad osv.

Eller det jag hittade nu, 50/50-utmaningen som de fått från fiftyfifty.me. Läs 50 böcker och se 50 filmer under ett år. Jag blev mycket inspirerad, speciellt sedan jag kollat min bokbacklog och insett att den består av 52 böcker. Film har jag och sambon redan pratat om att vi måste göra ett ryck med. En mycket passande utmaning alltså.

Hittills har jag sett en enda ensam liten film, Tucker & Dale vs. Evil. Rekommenderar den varmt men råder er också att undvika att se nån trailer. Läs små recensioner eller något, men se absolut ingen trailer.

Åh vad jag hatar filmtrailrar. GAH.

Filmer: 1/50
Böcker: 0/50

Tumblr

Min tumblr har levt lite till och från precis som mina bloggar alltid gör. Tänkte att jag skulle ta bättre hand om den i år och posta mer screens och sånt där. Blir förstås mest GW2 men säkert även andra spel av och till. Speciellt om man kan göra egna karaktärer.

Om det låter trevligt kan ni ju kika på den här :)

Första veckan

Min plan att spela 2013-spel i rasande fart har stoppats lite av att jag har lillebror på besök. Det händer inte särskilt ofta så vi har passat på att spela skiten ur Munchkin och Gloom. Gloom har vi spelat tillsammans förut och det enda tråkiga är att det är lite få kort i originalleken. Vi går snabbt igenom hela leken och får använda samma kort flera gånger under spelomgången. Jag får nog ta och skaffa spelet själv och dessutom köpa en bunt expansioner. Munchkin var en helt ny bekantskap och en mycket positiv sådan :D

Vi hade en mängd co-op-planer när det kom till PC-spelande men de grusades snabbt eftersom ”gäst-datorn” sa tack och adjö bara två dagar efter att brorsan anlänt. Han räddade dock upp det en del med att påminna mig om att Tokyo Jungle har ett himla trevligt co-op-läge. Något jag heeeelt glömt bort. Tillsammans fixade vi de sista sju djuren jag behövde och av bara farten fick jag dessutom alla trophies. Mycket trevligt!

Jag har faktiskt spelat igenom en del 2013-spel också. I lördags fick jag ett sånt där spelryck och tog mig igenom Gone Home, Shelter och Potatoman Seeks the Troof. Trevliga spel allihop, speciellt Shelter.

Så på dessa sju dagar av det nya året har jag klarat sex stycken spel och köpt noll och inga. Fortsätter det såhär kommer backloggen verkligen gråta i slutet av året :D

Shelter är trevligt att spela men framför allt fruktansvärt snyggt.

Två spel som inte riktigt var som jag trodde

År 2014 har inte vart så snällt mot mig hittills. Trots det har jag i alla fall lyckats klara två spel som har den gemensamma nämnaren att de inte alls var vad jag väntade mig.

Jag läser generellt inte om spel. Jag läser korta rekommendationer på NeoGAF, Steam eller Twitter, men blir det för mycket skummar jag bara eller letar upp nåt annat att basera min bild av spelet på. Jag hatar att få reda på för mycket. Jag kollar mest bara upp genre eller annat grundläggande och huruvida folk anser det vara bra inom den genren. Men aldrig vad någon egentligen tycker mer än ”det här är bra” eller ”det här fick mig verkligen att tänka igenom ditten och datten”. Inga detaljer någonsin. Det gör att jag inte får så mycket spoilat för mig, men också att bilden jag bygger upp om ett spel kan vara ganska felaktig.

Saker folk skrev till mig (bland annat på Twitter) när jag skrev att jag klarat Brothers: A Tale of Two Sons igår hade jag aldrig velat läsa innan så det var tur att jag slapp det. Det må ha varit väldigt vagt och så, men det hade fortfarande stört om jag råkat se det innan.

Så här kommer jag inte skriva annat än att jag när jag spelat en stund blev fundersam över varför ”alla” hyllar Brothers. Det var fint men oj så långsamt, enkelt och rätt så enformigt. Inte alls vad jag hade förväntat mig. Kontrollmetoden var ju lite speciell men det tog bara några sekunder innan jag vant mig.
Men spelet tog sig och miljöombyten och fina omgivningar vägde upp. Det var som sagt inte alls vad jag trodde men absolut ett fint spel som jag kan rekommendera till de flesta. Fast eftersom jag säkert är sist till festen finns det väl ingen kvar att rekommendera det till. Hah.

Det andra spelet, som klarades redan nån timme in på nyårsdagen vet jag inte alls om jag kan rekommendera. 9.03m heter det. Man går på en strand mellan specifika punkter och letar upp fjärilar på prylar man hittar. Steam berättar att jag ”spelade” i 12 minuter och jag kan tyvärr inte påstå att jag fick ut så mycket av det.

Meningen är att det ska handla om offren i jordbävningen och framförallt den efterföljande tsunamin som drabbade japan 2011. Förmänskliga dem. Men jag vet inte om jag tycker att det var speciellt lyckat. Det är ett vackert spel att titta på och skaparna skänker alla pengar folk betalar för spelet till välgörenhet, så det är fint på flera sätt. Men kände jag med offren mer än när jag läser på wikipedia eller liknande? Nä.
Men det kanske bara är jag.

Mitt spelår 2013

Årets sista dag och mitt mål att klara både Hard Reset och Legend of Grimrock innan raketerna ska skjutas upp känns långt borta. Rent ut sagt omöjligt. Menmen, shit happens och LoG får väl bli 2014s första avklarade spel istället.

Hard Reset fick i alla fall gå och kramas med de andra spelen som klarats 2013. Dessa är

01-03-13 – Runaway: A Road Adventure
01-10-13 – Spec Ops: The Line
01-11-13 – Osmos
02-20-13 – Heroes of Might and Magic
03-03-13 – Home
03-10-13 – Assassin’s Creed III
03-14-13 – Planescape: Torment
03-20-13 – Mini Ninjas
03-24-13 – From Dust
04-05-13 – Bioshock 2
04-07-13 – Ancients of Ooga
04-23-13 – Liberation Maiden
05-06-13 – Bioshock Infinite
06-02-13 – Shank
06-02-13 – Proteus
06-02-13 – Little Inferno
06-02-13 – Thomas Was Alone
06-03-13 – Botanicula
06-03-13 – Trauma
06-03-13 – Ben There, Dan That!
06-04-13 – Time Gentlemen, Please!
06-08-13 – Richard & Alice
06-09-13 – Castle Crashers
06-11-13 – Deadlight
06-15-13 – Lara Croft and the Guardian of Light
06-17-13 – Tomb Raider: Underworld
06-21-13 – Edna and Harvey: The Breakout
06-29-13 – DLC Quest
07-19-13 – McPixel
07-25-13 – Eversion
08-02-13 – Resident Evil 5
08-04-13 – Papo & Yo
08-10-13 – Psychonauts
09-21-13 – Borderlands
09-24-13 – Fallout: New Vegas
10-13-13 – The Unfinished Swan
10-14-13 – The Cave
10-26-13 – inFAMOUS
10-28-13 – Egress
11-09-13 – Analogue: A Hate Story
11-14-13 – Hate Plus
12-04-13 – LaserCat
12-12-13 – BasketBelle
12-12-13 – 1000 Amps
12-12-13 – Escape Goat
12-13-13 – Q.U.B.E.
12-19-13 – Miasmata
12-19-13 – Unmechanical
12-31-13 – Hard Reset

Inte riktigt lika många som 2012 (då var det 57 stycken) men jag har varit mer noga med att spela spel till dess jag anser dem vara helt avklarade. Borderlands har exempelvis räknats in både förra året då jag spelade igenom det ”slarvigt” (”beaten”) och i år då jag spelade en ”2,5-runda” från början till slut med alla DLCs (”completed”). Detsamma gäller Fallout: New Vegas som jag förstås klarat massor av gånger under ett par år. I år har jag dock gjort precis allt som går att göra. Nämn vilket uppdrag som helst och jag har klarat det, nämn vilken plats som helst och jag har varit där osv (jag har till och med trippelkollat på wikin :D).

Den som skummar igenom listan hittar inte så många spel som släppts i år trots att jag köpt en hel del sådana spel. En himla massa faktiskt. I listan finns bara 6 spel som (på de plattformar jag spelade dem) släpptes i år.

Därför har jag ett nyårslöfte!

Under 2014 ska jag spela de spel i backloggen som släpptes 2013. För att kunna göra det på mitt sätt inkluderas även tidigare titlar i samma serie oavsett år (ex. Luigi’s Mansion, Ace Attorney-serien) och spel i samma genre från samma utvecklare som kom innan 2013-spelen (ex. Uncharted 3) som fortfarande är ospelade. Detta blir tillsammans så många spel att det troligtvis är omöjligt. Men det är värt att försöka ändå.

Jag kommer också vara ytterst restriktiv med spelinköp. En PS4 kommer troligtvis att invadera hemmet och med den nåt enstaka spel. En del bundles lär också slinka ner. Men generellt har jag en form av köpstopp. Att säga det när jag började med en bunt undantag låter säkert helkorkat men det kommer göra otroligt stor skillnad för mig även om det kanske inte ser ut så nu. Vi får se hur det går. Jag kommer att blogga som en tok om alltihop.

Har ni några spelrelaterade nyårslöften?

PPTS-Julkalendern – en sammanfattning

Jag har stört mig på min backlogpassivitet det här året. Jag har köpt på tok för många spel och spelat väldigt få. Jag har inte fått tummen ur och testat de där ”PPTS”-spelen. Alltså de jag inte har någon större koll på och som har sin egna gigantiska kategori i mitt Steambibliotek.

Så jag bestämde mig ju för att jag skulle tvinga mig själv att testa 24 stycken i en ”julkalender”.

För det första är jag oerhört nöjd med att jag både har spelat och skrivit varje dag. Jag missade inte en enda. Jämfört med blogg100 (100 inlägg på 100 dagar) i början av året är 24 inlägg kanske inte så mycket, men jag var inte alls säker på att jag skulle lyckas med tanke på hur motigt det varit tidigare.  Dessutom krävdes ju som sagt spelande också.

Så vad fick jag ut av detta då?

Jo jag fick exempelvis veta att jag har en bunt intressanta spel (och det var väl tur, hah). Åtta titlar var intressanta nog att plockas upp efter att jag spenderat tid med mer prioriterade spel. Vissa för att jag vet att jag gillar dem, och vissa för att de förtjänar en chans till. Dessa är:

• Cave Story+
• Pid
• Ghost Master
• Chantelise
• Stealth Bastard Deluxe
• Defender’s Quest
• Aquaria
• WARP

Två titlar ställde sig lite över dessa och det är de spel jag vill spendera resten av speltiden 2013 på:

• Legend of Grimrock
• Hard Reset

Resten av spelen försvann ur backloggen på ett eller annat sätt. Jag tycker att det är synd när jag inte gillar ett spel men samtidigt är det nästan lika skönt när jag inser det som när jag klarat ett spel. Oavsett så försvinner det ju ur backloggen. Sju titlar ”raderades” efter att jag insåg att jag inte alls vill spela dem. Jag säger alltså inte att de är dåliga spel, bara att de inte är spel för mig.

• Incredipede
• Vessel
• Steel Storm: Burning Retribution
• Dustforce
• Sequence
• AVSEQ
• Symphony

Så har vi då den allra bästa gruppen spel. Inte för att alla de här spelen är bäst av de som testats, nejnej (även om vissa är det). Men den bästa sett ur backlogperspektiv.
De klarade spelen.

• Unmechanical
• Miasmata
• Q.U.B.E.
• BasketBelle
• Escape Goat
• LaserCat
• 1000 Amps

Allt som allt måste jag säga att jag är supernöjd med min lilla idé. Jag hoppas att det var lite kul att läsa också!