Det där med spelande…

Shape up nu alltså! Jag har inte spelat ett backlogspel på över en månad och känner att det är dags att komma ur den där svackan nu. Fick en liten knuff i rätt riktning av att se GamingGrannar-EKKen spela och prata om Cognition vilket gav mig världens Jane Jensen-pepp. Så jag startade helt enkelt upp Gabriel Knight: Sins of the Fathers och körde en bit ikväll. Kändes fantastiskt att ta tag i något igen.

Men jag har ju annat som redan är påbörjat och som borde tas tag i. Tänker därför göra som jag gjort en hel del förut, alltså ”utmana mig själv” genom att skriva upp en bunt spel här som jag ska försöka klara av snarast möjligt. Jag antar att andra med stora backlogs känner igen problemet med att hjärnan gärna vandrar till andra spel så fort man tänker på ett. När jag skriver ner en bunt spel här begränsar jag mig lättare till just dem och kan koncentrera mig bättre.

På PC har jag förutom tidigare nämnda Gabriel Knight en andra genomspelning av Brothers: A Tale of Two Sons som ligger och gnager innan jag känner att jag kan släppa det spelet. Eftersom det är kort och enkelt känns det som en bra grej att slänga in här.

På PSP är jag ju en bit in i Persona 3 Portable och borde verkligen sätta fart där. Jag är också en bit in i Hakuōki: Demon of the Fleeting Blossom och det vore passande att läsa om kvällarna innan jag slänger mig över min bokbacklog.

Pokémon Emerald är ett spel jag verkligen inte har någon tur med när det kommer till nuzlockandet. Jag har inga problem med att klara det utan det är faktiskt snarare för enkelt. Tror att enkelheten gör att det känns lite meningslöst. Men det största problemet är att jag är så ofantligt trött på Gen 3 och det hjälper ju inte att jag har startat om sisådär 5 gånger nu efter att ha lagt ner det för länge eller glömt att anteckna vad som händer (för framtida serieskapande). Men nu jävlar. Fick ett fint anteckningsblock och fantastiska pennor av lillebror i julklapp så nu ska det antecknas så det glööööder om pennan. Emerald SKA klaras.

Inser nu att det blev en hel del texttunga spel och två tidskrävande RPGn så jag slänger in New Style Boutique som spelet som ska spelas när jag vill ha något mer hjärndött.

Pepp!

Mörka timmar, magi och häxkonster

Ofta hör man hur en bok ”kan göra vem som helst till bokslukare”. Det var precis vad som stod på omslaget till Cirkeln, första boken i Engelsforstrilogin. Jag brukar tycka att sånt där är lite överdrivet men det var det inte i Cirkelns fall. Jag sträckläste nämligen ungefär 450 sidor i söndags. Redan när jag läste bokens inledande kapitel dagen innan kände jag mig indragen i berättelsen på ett sätt jag sällan känner numera. Dagen efter var det kört. Jag kunde inte lägga ifrån mig den. Bättre betyg än så kan en bok inte få. Tyvärr gör detta mig lite osäker på när jag kan läsa resterande böcker i trilogin. Jag har ju en flytt att sköta. Hrm.

Jag plockade istället upp en annan trilogibörjan. The Secret Hour inleder Midnighterstrilogin och är skriven Scott Westerfeld som blivit lite av en ny favvis (bland många). Den här boken var lite lustig att plocka upp så tätt inpå Cirkeln. De har ganska mycket gemensamt (men tyvärr är The Secret Hour inte i närheten så bra som Cirkeln). En grupp ”utvalda” som inte riktigt kommer överens, en liten håla som av någon anledning är den där speciella platsen där allt sker och skolungdomar som måste hålla koll på både det vanliga livet och någonting mycket större. De har några få saker till gemensamt men det vore spoilerigt att skriva om så jag låter bli. Ganska vanliga saker att ha gemensamt dock så det var väl inte sådär jättekonstigt i sig.

Mer freaky blir det när man också jämför Midnighters med Persona 3. En timme vid midnatt som bara vissa är medvetna om? Check. En nykomling bland de ”utvalda”? Check. Allt blir plötsligt värre när den nya anländer? Check. Så Midnighters är en fin blandning mellan ett av mina favvospel och en lite typisk YA-berättelse. Kunde definitivt vara värre. Men precis som med de andra böckerna av Westerfeld önskar jag att jag upptäckt denna när den kom för 10 år sedan. De hade passat mig bättre då.

Jag hade knappt påbörjat The Secret Hour innan Persona 3-suget blev för stort. Portable är min version of choice och jag har tänkt göra kompletta genomspelningar med båda huvudpersonerna. Jag har av någon helt oförklarlig anledning inte spelat denna pärla på ungefär två år. Helknasigt. Så nu jävlar spelas det P3P.

En film har jag sett också. 9 lät som en intressant film och det står en del stora och bra namn bakom den. Därför blev den också en total besvikelse när den varken var så snygg som folk sagt eller speciellt intressant alls för den delen. Visst hade den en del stunder då den kändes rätt bra men överlag kan jag absolut inte rekommendera den. Se kortfilmen med samma namn som denna baseras på istället. Den var oerhört mycket bättre.

Januari är snart över och jag måste säga att jag är ganska nöjd med min backlogprestation trots allt. Fifty fifty går framåt och spelbackloggen har fått en liten smäll trots svackan i spelsuget. Sju avklarade spel stannar jag på för januari och de enda spelinköpen jag gjort är Steamversioner av spel jag och lillebror redan hade i fysiskt format (och som gömmer sig nånstans i mammas källare). Dessa räknas inte som minus enligt mina regler. Så backloggen står på sju plus. En trevlig siffra.

Och såhär ser det alltså ut i fifty fifty efter en månad:

Filmer: 10/50
Böcker: 6/50

Mina regler för fiftyfifty

Jag har läst de officiella fiftyfifty-”reglerna” (eller snarare riktlinjerna) och en bunt andra sajters och personers regler och inser att det är ganska olika vad folk räknar som läst bok och sedd film. Jag tänkte därför bestämma mig för vad jag ska gå efter för regler och skriva dem här.

I de officiella reglerna står det att man kan räkna en bok på över 500 sidor som två böcker. Inte för mig. En bok är en bok och en film är en film. För att en bok ska få räknas öht kräver vissa att den är minst 100 sidor lång. Det låter ganska vettigt så jag kör på det jag med.

Eftersom jag börjat läsa serier via Comixology och redan har en liten backlog där tänker jag räkna samlingsvolymer och serieromaner på över 100 sidor som en bok. TV-serier som jag har en oerhört stor backlog av (speciellt om man räknar allt jag vill se på Netflix) räknas som en film om jag ser en hel säsong.

Så en bokpoäng får jag när jag har läst

• En bok på minst 100 sidor
• En seriesamling/serieroman på minst 100 sidor

En filmpoäng får jag när jag sett

• En film oavsett längd
• En hel säsong av en TV-serie

Mycket simpla regler!

Detta gör att jag i och med färdigtittandet av Orange is the New Blacks första säsong får en till filmpoäng. En mycket intressant serie och jag är glad att det kommer mer inom en hyfsat snar framtid.

Filmer: 5/50
Böcker: 0/50

Fifty fifty

När jag har tråkigt och inte har tid/ork att starta upp något vettigt så skummar jag igenom första sidan av NeoGAFs spelforum. Ibland är det verkligen inget kul som diskuteras och då byter jag till off-topic. Jag har upptäckt att folk på NeoGAF är galna i att utmana sig själva (och varandra). Inte köpa spel på ett år, spela 52 spel på ett år, spela X antal spel under en månad osv.

Eller det jag hittade nu, 50/50-utmaningen som de fått från fiftyfifty.me. Läs 50 böcker och se 50 filmer under ett år. Jag blev mycket inspirerad, speciellt sedan jag kollat min bokbacklog och insett att den består av 52 böcker. Film har jag och sambon redan pratat om att vi måste göra ett ryck med. En mycket passande utmaning alltså.

Hittills har jag sett en enda ensam liten film, Tucker & Dale vs. Evil. Rekommenderar den varmt men råder er också att undvika att se nån trailer. Läs små recensioner eller något, men se absolut ingen trailer.

Åh vad jag hatar filmtrailrar. GAH.

Filmer: 1/50
Böcker: 0/50

Press Play to Start – Julkalender Edition!

Jul! Det betyder julkalender! I det här fallet en PPTS-julkalender! Med hjälp av sambon har jag fixat en julkalender som innehåller lite spelnamn. Vilka spelnamn? Ingen aning! Sambon har fått gå igenom mina PC-spelgömmor och har valt ut några titlar han tyckte skulle passa… eller för att titeln lät kul. Han har ingen större koll på dessa spel heller.

Tanken är att jag varje dag öppnar en lucka och spelar spelet vars namn gömmer sig där. Sedan bloggar jag om spelet precis som med vanliga PPTS. Julkalendern kommer att finnas med öppnade luckor och länkar till varje inlägg på Om-sidan.

Spännande, wiiie!

Hundra inlägg på hundra dagar

Jag lyckades. Jag har nu skrivit hundra inlägg på hundra dagar. Ett inlägg om dagen utan att missa en enda dag. Jag har härmed ”gått i mål” i #blogg100-utmaningen. Fan vad konstigt det känns.

Jag har inte lyckats med något jag hoppades lyckas med, förutom att gå i mål. Jag har inte gjort något av det jag tänkt göra under dessa hundra dagar. Det här året har snarare varit ett enda stort töcken på grund av återkommande sjukdomar och jag kan inte fatta att det redan är maj. Men jag har bloggat, och tänkt. Jag är stolt över att jag kunde göra det här även om jag inte är stolt över mina blogginlägg.

Stort tack till er som har läst och ett extra stort tack till er som kommenterat. Ni har hjälpt mig mer än ni anar. Tack.

Nya tag med majutmaningen!

Lite småfailande stoppar inte mig! Den här gången ska jag dock försöka ta lite kortare spel. Precis som förra månaden kommer en hel del speltid tas upp av Guild Wars 2 då ArenaNet fortsätter att släppa fantastiska uppdateringar. Men fyra spel ska jag nog kunna klara ändå.

Bioshock Infinite är ju påbörjat, så även det där jag spelar på 3DS som jag inte vill avslöja mer om än. De två sätts definitivt upp på utmaningslistan. Sambon vill gärna bli klar med Castle Crashers så även det får vara med. Sen känner jag att jag kanske borde börja ta tag i de där PS Plus-spelen som trillar in hela tiden och Thomas Was Alone känns som en bra start.

Håll en tumme för mig nu va? :D

Aprilutmaningen misslyckad

Ja, då är det den sista april och varken Golden Sun eller Bioshock Infinite är klarade. Totalfail alltså. Jag har kommit en bit in i 1999 Mode i Infinite i alla fall.

Men jag har som sagt inte failat själva spelklarargrejen eftersom jag ändå klarat fyra spel. Dessa är alltså Bioshock 2 inklusive Minerva’s Den och Protector Trials, Ancients of Ooga, Lara Croft and the Guardian of Light samt ett litet spel ni får höra mer om om inte alltför lång tid. Jag hade varit mer nöjd om jag inte köpt på mig hela fem (bärbara!) spel denna månad, varav f.ö. ett klarades och ett annat är påbörjat. Det betyder ju att jag trots mitt klarande köpte fler spel än jag lyckades klara och därmed failade denna månad i alla fall. Plöh.

Bara ett av dem köptes dock efter köpstoppet och vi får väl se vad detta köpstopp gör för backloggen i fortsättningen. Förhoppningsvis börjar jag gå lite plus nu. Har samtalat med sambon om att vi nog samlat på oss 95% av de där spelen vi ”missat” när de var nya och som vi vill spela. Därmed anser vi ju snart att backloggsamlingen är komplett, om man nu kan se det så ;D Snart finns inga fler spel att köpa!

Nej påminn mig inte om att nästa generation har dykt upp. Jag ignorerar den… förutom Pokémon!

Nu ska jag försöka lista ut en vettig utmaning för nästa månad. Bioshock Infinite lär ju vara med igen eftersom jag har kommit in i det nu. Dessutom det korta bärbara spelet som tar upp den lilla tid jag just nu spenderar på bärbart. Jag får fundera mer på resten.

Ooga avklarat

Oj, det var ju inte så svårt. Eller så spelade jag helt enkelt ganska mycket de här två dagarna. Jag trodde inte att jag skulle orka spela så mycket nu när jag blivit rejält sjuk (igen!), men Ooga är verkligen allt annat än krävande. Däremot orkar jag nog inte riktigt sätta igång med Bioshock Infinite, men jag har i alla fall installerad det och skrivit in DLC-koderna.

Golden Sun-spelandet går inte heller riktigt som tänkt. Inte så kul att försöka spela i sängen när huvudet vill sprängas och man bara önskar att man kunde få sova igenom det värsta.

Men det har ju bara gått en vecka av månaden och två avklarade utmaningsspel är ju inte så pjåkigt på den tiden, även om det mest var en liten DLC och ett kort litet spel. Nu är frågan vad jag ska roa mig med så länge jag mår på det här viset…

Aprilutmaningstillägg!

Har berättat tidigare att jag sällan är sugen på att slänga mig över en uppföljare direkt efter att jag klarat ett spel. Känner nu precis så, att jag behöver ta en paus från Bioshock och spela nåt mer lättsamt och litet innan jag slänger mig över Infinite.

Något jag glömt nämna i bloggen tidigare är att jag efter min rage quit klarade From Dust nån dag senare. Det var ganska skönt eftesom jag har en liten bunt XBLA-spel jag borde ta tag i bättre. Speciellt de spel jag har klarat men som ligger och väntar på att jag ska ta de sista cheevosarna. När det gäller så små spel känns det så löjligt att de ska ligga där och göra högen större, så att säga.

Så jag plockade upp Ancients of Ooga som jag spelade och recenserade när det kom och som jag inte har spelat sedan dess. Visade sig att jag måste spela om i princip alla banor för att samla benknotor (och för att jag har glömt precis allt), så det är som att jag inte har gjort ett skit. Därför känns det inte så dumt att anse att det här spelet också får ingå i aprilutmaningen.

Det är ett ganska charmigt spel, trots lite ”flytande” känsla på karaktärerna och diverse annat som inte känns precis klockrent.